det är att ha såhär småbarn. Iallafall för mig, som man. Han skiter väldigt ofta och det händer inte allt för sällan att han väljer att kissa på pappa när jag tar bort blöjan… Mitt i ett byte är det inte ovanligt heller att han lägger en klutt. Eller som han gjorde på svärmor/mormor Britt – välja att lägga en riktigt såsig smet i handen när hon håller honom om stjärten. Britt: Men fy, William Pappa: (Det är pappas pojke) … Nejvars.

Men jo, jag hade målat upp för mig världens svårigheter med småbarn, att dom är så lealösa och det är svårt och klä på och allt såntdär praktiskt -men det är faktiskt inte alls så svårt. Han är världens tystaste lilla försyntaste lilla fjärt man kan tänka sig. Han skriker aldrig och han klagar aldrig.
Han är nöjd, han har det han behöver -Sömn, tutte och möjligheten att bajsa och kissa precis vart han vill.
Påminner mycket om pappas önskemål här i livet…

Annika å andra sidan har det ju lite kämpigare… Inte så lite heller… Hon måste ju upp och kasta fram tuttarna mitt i natten till det lilla livet…