Changeling, 2008 med Angelina Jolie av Clint Eastwood

En mors böner för hennes kidnappade son att återvända hem blir besvarade, men det tar inte lång tid för henne att förstå att pojken som återvänder inte är hennes.

En otroligt bra film! Jag förstår att den har nominerats till 3 Oscar och 20 andra nomineringar. Den är riktigt bra rakt igenom. Att det är en sann berättelse gör den något bizzar. Vilken sjuk värld man lever i.

Den här veckan har varit så oerhört seg. Har jobbat med en urtråkig uppgift, att svetsa rör mot plåt i vågrätt riktning, det suger kameltå! Det är bland det svåraste man kan försöka svetsa, har tagit mig en vecka att klara av den. På måndag börjar jag med den svårare. Samma princip, fast i lodrät riktning, då kommer smältan som blir att droppa nedåt, och det ska man förhindra plus att lägga en fin svets. Grannen i svetsbåset brevid höll på att bli galen på den uppgiften, han har kört den i två veckor och slutligen visade det sig att svetsen var helt kaputt! Hursomhelst hade jag tråkigt en dag och tog med mig kameran och gjorde en liten film! Det är väl inte så himla underhållande att se nån röra sig i super slowmotion. Men ptja. Bjur pån’ ändå!

Idag har vi ätit älgfilé! Tack Per och Lena! Det fick oss att inse vilken jävla smörja man egentligen erbjuds att köpa i matbutiken. Maken till fint kött. Gud. Man ville nästan inte svälja… Mumma!

Idag fick jag också gå hem tidigare från utbildningen. Varför? Jo, för att vi har kört slut på allt material! Bra jobbat! Välplanerat. De som leder utbildningen är så otrooooligt snåla med utrustning och material. Idag vart en kille i min grupp så sne på sin svets, så han tog fram ett mätinstrument för att kalibrera sin svets, och den slog fel på nästan 20 ampere. Inte konstigt att han bränner igenom plåten. I samma veva kollade vi min svets också, den slog fel på 5 ampere. Och handtagen till MMA svetsarna kostar 79 spänn, och det vill dom absoluuut inte lägga ut. Istället får vi stå och mixtra med handtagen så att de håller fast pinnen, ibland bara flyger den av när man har en jättefin svets på gång. Slipmaskinerna ska vi inte ens tala om, en del är så satans slitna så de sitter ihop med silvertejp. Mitt utsug (tänk stor vridbar ventil) i mitt bås som ska suga ut all rök när jag svetsar funkar knappt heller, så där står jag, med trynet rakt i all möjlig skadlig rök. Så jag får rengöra min mask var 30e minut så att jag ska se nånting ut genom glasen i skiten.  Men det får duga… På tal om mask så räknade jag alla gånger jag kunde ha blivit av med synen idag om jag inte hade använt mask. Kom fram till att 366 gånger så flög det upp slagg* i ögonskyddet.

*Slagg uppstår av metall vid smält- och värmningsprocesser och lägger sig som en hinna över din precis skapade svets, detta hackas bort med en slagghacka och det far och skvätter med en jävla fart omkring dig och ner i dina kläder och bränner som fan.

Inatt hade jag en märklig dröm då jag var tillbaks i tiden, till min allra första lägenhet och av nån anledning tänkte jag på en väldigt väldigt gammal internetpolare, en av de allra första, efter lite sökande i gamla comminitys och ICQ-databaser och epost adresser fick jag upp ett namn och givetvis fanns han på facebook. Kunde vara kul att tjöta lite grann med honom igen, vi var som varandras psykologer under den grova ungdomstiden.

William hade lite ont i magen igår kväll och Annika masserade hans mage och sen gjorde prutt-greppet på honom så att han skulle få ut  lite gaser… Han krystade och gnydde en stund sen fes han och några sekunder efter så utbrister han ”PHEW!!”. Det lät så äkta, och vi skrattade länge åt det.

Nä, nu måste jag skita…

”Det finns inget obehagligt med en tom lägenhet i sig men att ropa efter någon man vet borde vara där är obehagligt, för då ligger den personen död någonstans och man vet inte var. Så är det bara.”

Det är någonting jag har velat sagt själv men har inte kunnat forma meningen. John Ajvide Lindqvist gjorde det åt mig i ”By på höjden” (en av tio fristående berättelser från Pappersväggar). Jag brukar lyssna på en talbok när jag sitter på bussen och tåget till och från skolan. John Ajvide Lindqvists verk har verkligen imponerat på mig, allra helst de han läser själv (dvs. alla). Han har ett sånt underbart språk när han läser och man förstår ju hur han hade velat haft det sagt, så han läser exakt så som han har skrivit det. Det är bra. Jag har väldigt svårt för att lyssna på nånting annat nu när man är van vid John.

Nu han den äckliga vardagen uppenbarat sig igen. Sömnigt står jag och huttrar i kylan vid busshållplatsen kl. 05:40 och sen gå nån kilometer i skiten till skolan. Jag fantiserar om sommarmorgonar när man har fönstret lite på glänt och man hör fåglarna kvittra och solen steker igenom persiennerna och en sval vind av gräs och blommdoft sveper in  igenom sovrummet. Åh. Eller Fjärsbo. Man vaknar ungefär så som jag beskrev, fast man hör ljudet av frukost som dukas fram på undervåningen av nån hurtbulle. Vanligtvis Fia. Sen bara gå ut, i solen, i vilka gamla trasor som helst och bara njuta av sommaren. Kanske gå ner till jölen och känna på vattnet, kanske t.om. hoppa i för att piggna till…

Ge mig sommar!

På jobbet, skolan, whatever går det bara bra. Idag fick Andreas leka lärare när nya aspiranter började på kursen. Jag och en annan kille som började samtidigt som jag stod och tyckte synd om dem för att de fick börja med gas-svetsarna. Vi njöt faktiskt lite måste jag erkänna, för vi är så tacksamma för att vi slipper eländet. Tills en kille nickade åt mig att komma till honom och be honom hjälpa till att få igång svetsen, jag visade honom såklart, men jag tror att språket krockade lite. Han var väl alban eller nåt och verkade inte som han hade varit i Sverige så länge. Så det vart bebisspråk ”Deeen liiiiilllaaaaa blåååååa lååågan ska varaaa sååå liiiiiten som mööööjlllligggt. Det ärrrr kärnlågan”. Det var lönlöst och jag hade ingen makt över vårt missförstånd så jag gav helt enkelt upp. Låtsades vara upptagen med nånting annat och överlät honom till någon annan efter en stund av missförstånd.

Idag fick jag låna en slant av Bagarn till lite frukost och käk, jag hade i ren panik sprungit mot bussen imorse och glömt frukost, matlåda och plånbok! Så idag blev det långhare med potatis! Vad nu en långhare är för nåt är utöver mitt förstånd. Finns det kortharar och mellanharar också? Den som vet; välkommen att förklara.

Nu ska vi kanske se film, Australia eller The Day The Earth Stood Still (den har inte Annika sätt och den ser jag gärna igen)

Madagascar – Escape 2 Africa, 2008 med Ben Stiller, Chris Rock mfl. av Eric Darnell & Tom McGrath

Ja, jag tittar på tecknat! Madagascar 1 var ju helskön, pingvinerna är suveräna! Finns inte mycket att säga. Ettan var ju klart bättre, men den här var underhållande också.

Vaknade kl. 5 idag, det är ju trots allt fredag då har man rätt att lyxa till det lite, så fem fick det bli och en snabb frukost och iväg till bussen! Men innan jag gick till bussen var jag ju tvungen att hitta på ett litet spratt (såklart). Fick syn på Bodils tandborste på handfatet och innan jag gick la jag en lapp brevid den där det stod ”Sorry! Din tandborste råkade hamna i toaletten men jag spolade av den ……… eller?” När jag väl kom till bussen så var den försenad 10 minuter, och nådigt jävla kallt var det ute. Rätt kul på skolan annars idag, slapp Gas-svetsen nu och gick tillbaks till MMA (pinne). Bagarn är ju trots allt där, då är det tamefan alltid kul. Han tyckte jag skulle gå hem idag och säga till Annika ”Jag vill inte ha dig längre” … Varför då? tyckte jag… Jo, för sen säger du ”Jag tycker du är kort och fin som du är…” och det gjorde jag. Och det var uppskattades. Som grädde på moset fick jag veta att Bodil hade kokat sin tandborste. Hah!

Sen har vi varit på soc idag och skrivit på faderskapsintyget, så nu är jag pappa på papper…
Vi var tvugna att ha ett vittne, så det kom in ett och tittade (väldigt noga) när jag skrev på sen gick han.

Nu är det ‘helg’… en riktig helg är lugn, den här kommer inte bli lugn. 5 kvinnor och en baby och en Andreas.

Det börjar bli intressant att åka tåg och buss och analysera människor. Bara sitta med och lyssna och titta… Igår såg jag nåt så fint. Jag, som alla vet har en utvecklingsstörd lillebror, så jag kanske ser saker och ting på ett annorlunda sätt. Hursomhelst, det klev på en liten herre på bussen i en illgrön reflexväst, jag tänkte först inte på det men sen såg jag att han hade Downs Syndrom. Han satte sig brevid en annan herre och log och sa hej. Hej, sa den andre mannen och log på ett visst sätt, varken ledsamt för den lille mannens missöde eller påklistrat glatt. Den lille mannen la ner nånting framför sina fötter och tittade på den andre mannen och log och nickade bestämt, den andre mannen nickade tillbaks likadant sen suckade båda två och tittade ut genom fönstren åt varsitt håll. Det var helt enkelt två människor av samma värld men samtidigt ändå i två helt olika världar. Den ene kostymprydd kontorsråtta och den andre iklädd reflexväst på väg hem från dagcenter. Det var bara härligt och se lite acceptans. Jag tycker det är alldeles för sällan man ser sådant. Även att det bara var så lite. Lite kan göra mycket!

Då har man börjat svetsa med gas nu då. Måste säga att jag längtar tillbaks till ”pinnen” redan. Det var inte så himla svårt att löda med svetsen, men å så och pilla med elektroden i smältan var ett rent helvete. Och man får inte göra på ett annat, bättre sätt om man har kommit på nåt, nej nej, du måste göra som du blir lärd! Perkele! Hur som helst så klarade jag första uppgiften med glans och var klar med den redan efter tre timmar och gick vidare till nästa… För att förstå hur duktig jag är så måste jag säga att det tog den förra gruppen två veckor…

Det jag tycker är värst med gasen är att jag borde inte vistas så himla nära gas och acetylene behållarna som jag gör, för jag är oooooerhört klantig ibland. Vi fick faktiskt se en film innan vi började med Gas som beskriver säkerheten. Det var ju inte direkt så att man längtade till att få börja. Tvärt om. ”Jag skiter nog i den här kursen och hoppar av, för allas bästa” var väl tanken som löpte i mitt huvud.

Helt hysteriskt kul om du frågar mig. Getter är bra roliga…