X-men Origins: Wolverine, 2009 med Hugh Jackman av Gavin Hood

Wolverine är en mutant som söker hämd på Victor Greed (som senare blir Sabertooth) för sin flickväns död, och sist men inte minst går han igenom Weapon X programmet.

Mycket brölande och stångandes och det verkligen osar karlakarl om ”Wolverine”. Bränner motorcykel utan hjälm och jobbar som skogshuggare i rödvit-rutig flanellskjorta, det är ju de främsta kriterierna för att ha en god anledning att få kallas macho. Man får se hur han får sitt adamantite skelett och sina små klingor och man får en bra bild för sig varför han är så satans jävla grinig jämt och ständigt. Rätt ball film. Personligen gillar jag X-men filmerna, och den här var inget undantag. Men lite väl mycket brölande… MMMMMRAAAAAAAAAAAAAAWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWW!!

The Unborn, 2009 med Odette Yustman av David S. Goyer

En ung kvinna slåss mot anden som långsamt försöker ta över henne.

Jag ska härmed aldrig- ALDRIG se en amerikans skräckfilm igen. Varför? Jo, för att alla är precis lika-jävla-dana och precis lika jävla dåliga. Vad hände med filmer som Motorsågsmassakern och Jason, Myers och Krüger? Den här har som vanligt en läcker babe, en kaxig svart tjejkompis, en gammal kvinna som helt plötsligt kan allting om onda krafter och svart magi och en hunkig pojkvän som mest bara ska gå titta snett på allt under luggen och se snygg ut. Allt detta inslaget i ett skitmanus toppat med lurvig skräckmusik. Men tycker du om skitfilm så ska du se denna.

Angels and Demons, 2009 av Ron Howard med Tom Hanks och Ewan McGreggor

Harvard symbolisten Robert Langdon arbetar på att lösa ett mord och i samma veva hjälpa Vatikanen undan från en terrorist.

Idag var Annika och jag på bio för att se den. Tack Fia och Johan för att ni satt barnvakt!
Vi läste boken för att tag sen och vi hade väntat på att filmen skulle komma till Sverige. Det var givet att vi skulle se den, vi såg den, och vart något besvikna. Det var många spännande scener i boken man gärna hade sett på film ur någon annans perspektiv. Det fanns gott om vackra antika miljöer och Vatikanen är magiskt förtjusande och det hade dom lyckats ganska bra med. Men filmen kändes väldigt fattig efter man hade läst boken. Men så är det väl alltid.

Valkyrie, 2008 av Brian Singer med Tom Cruise mfl.

Handlar om ett försök att avrätta Adolf Hitler under höjdpunkten av WWII. Baserad på en sann historia.

Många har tappat respekten för Tom Cruise för att han tror på utomjordingar och slår i folk att scientologi är den ända riktiga ideologin och bla bla bla. Låt honom tro, tycka och göra vad fan han vill. Men en sak han alltid har varit duktig på är att skådespela. Som i denna.

Helt okey rulle, fullmatad med stela ‘tyska’ nazister som står och kuckilurar vid nån grind och en skrynklig, späd och utmattad liten Hitler-figur. Spännande och intressant men förutsägbar. Alla vet att Hitler tog sitt eget liv. Inte direkt så att man sitter och undrar om dom kommer att klara det eller inte…

Crank: High Voltage, 2009 med Jason Statham och Amy Smart av Mark Neveldine och Brian Taylor

Chelios möter en kinesisk maffiakung som har stulit hans nästan helt okrosserliga hjärta och bytt ut det mot en batteridriven lågbudget pacemaker som kräver regelbundna elchocker för att det ska fungera. Crank 1 var fräck, rå och ‘nyskapande’. Crank 2 är superlarvig och överdriven och dålig.

The Uninvited, 2009 av Charles och Thomas Guard

Jag satt och tänkte skita i att posta den här, jag orkade inte göra mig besväret kände jag. Men folk måste få veta! Jag tittade förr på mycket japansk skräck, och den här känns som en ‘remake’ efter bara 3 minuter. Som t.ex. The Ring, Dark Water, The Grudge. Jag har inte kollat upp om det är så, för jag orkar inte bry mig! En ond svärmor, ett nerbrunnet hus, en död mamma. 1+1=2. Och jag tittade inte ens klart! Jag hade bättre saker för mig, exempelvis pilla naveln, vilskita och läsa Illustrerad Vetenskap.

Alpha Dog, 2006 av Nick Cassavetes med Bruce Willis, Justin Timberlake, Sharon Stone mfl.

En drama baserad på en sann berättelse om Jesse James Hollywood, en knarklangare som blev den yngsta någonsin att hamna på FBIs ‘Most Wanted’-lista.

1999, Claremont, Kalifornien. 20 åringar, skitsnack och viftande med pistoler och hänger gäng. Johnny Truelove hotar Jake Mazursky, en helt galen kille, som är skyldig Johnny pengar. Jake svarar med att bryta sig in i Johnnys hus. På impuls kidnappar Johnny och ett par polare Jakes 15åriga bror, Zach. Zachs tycker det är ok för han tror givetvis att brorsan ska komma med pengarna. Johnny ber sin vän  Frankie att vara Zachs ”barnvakt” och dom formar en broderlig vänskap. Zach festar med sina förövare och situationen börjar hamna utom kontroll. Gruppen tänker efter och inser att de kommer att få ett hårt straff för denna kidnappning och rädslan för fängelse får dem att fatta drastiska beslut. Är Zach i fara?

Även denna är en helt sjukt bra film! Jag har känt till den länge, och fått rekommendationer men tanken av att Justin Timberlake spelar en av rollerna har fått mig att tänka att den är oseriös. Men jag hade fel. Timberlake är en alldeles utmärkt skådespelare, jag vart helt paff. ”Fan, killen kan spela!” Bra handling (duh, den är baserad på en sann berättelse) och riktigt bra skådespelare, allra helst han som spelar Zachs bror (galningen). Bra film! Kort sagt; Se!

De ofrivilliga, 2008 av Ruben Östlund med Maria Lundqvist

De ofrivilliga är en tragisk komedi eller komisk tragedi om gruppens obevekliga påverkan över individen. I fem olika historier hamnar huvudpersonerna i vardagliga men katastrofala situationer där de ställs inför olika sidor av gruppmekanismen.

Mycket bra rulle! Känns så otroligt äkta att det förslår. Relativt okända men helt suveräna skådespelare. Filmad på ett  medvetet amatörmässigt sätt. Tänk amatörfilm känsla. Guld! Helt klart sevärd!

The Children, 2008 av Bryrmiginte Alls med Skiteri Vem.

Ett par familjer åker ut till en stuga för att fira Jul. Plötsligt börjar alla jävla ungar att må dåligt och bli psykiska och börja attackera föräldrarna.

Känns som en skruvad variant av Fredag den 13:e fast här är det vuxna, inte lättklädda studenter som aldrig försöker ta sig ifrån platsen eller ringa sheriffen.  Man får dessutom aldrig direkt reda på varför ungarna blev som dom blev, eller så tappade jag helt och hållet intresset för att bry mig.

The Spirit, 2008 av Frank Miller (Sin City, 300) med Gabriel Macht och Samuel L. Jackson

Rookie-snuten Danny Colt återvänder från graven med avsikt att skipa rättvisa i Central City. Kort och gott.

Frank Miller är ju en snitsig kille när det kommer till att få till Comic book-känsla. Varje scen känns som hämtad ur en tidning och man kan se det framför sig hur det kunde ha sett ut i tidningen. Men den är alldeles på tok för lik Sin City, och eftersom Sin City har några år på nacken nu så kommer den förmodligen falla i glömska, för den har så sjukt mycket bättre känsla, ‘handling’, och skådespel.

Den här var kort sagt; ur-rutten. Massa larviga scener som vi frågade oss själva, här i tv-soffan, om det var meningen att det skulle vara kul… Vi ryckte bara på axlarna. Inte nog med det så krävdes det 2 försök för att plåga sig igenom den. Skitfilm säger det inte. En torr, klibbsmulig, illaluktande, varm, brungrå skithög är nog mer träffande.