Idag åkte vi tillbaks med William till US för att göra en undersökning för Williams gulsot.
Det visade sig att värdena hade stigit igen och det var bara att återvända till UV-lampan.
Stackarn, han hatar verkligen den där lilla lådan han får ligga i.
Men nu kommer det nog gå bättre för båda två. Annika tyckte inte alls att det var särskilt kul, och det förstår jag för det finns inte ett dugg att göra medans William ligger i ufo’t…
Nåt som gjorde henne glad dock var att hon kom precis till lunch! Förhoppningsvis behöver han inte ligga däri så länge. Vi får helt enkelt se…

Inatt hade vi nog besök från andra sidan hos oss igen.
Jag vaknade till av att jag hörde nån snutta åt William och säga ”Mm, heeeeej…”
Givetvis antog jag direkt att det var Annika… Men hon låg brevid mig!
Senare när Annika går upp för att gå på toa hör hon nåt som stökar i kontoret.
Ungefär som nån vart överaskad och försökte gömma nåt.
Det skrämmer oss inte, men det ‘överaskar’ oss, och vi vill inte springa rakt in i ansiktet på nånting som vi egentligen inte skulle vilja se…

Igår fick äntligen William och Annika komma hem. Allting har gått bra sedan dess han ammar och bajsar friskt och allt funkar bra! Hemfärdsmössan var dock större än hela honom, men en bild fick det bli!
När vi kom hem åkte jag direkt till affären och köpte mat. Annika gnällde så under förlossningen
om att hon var så himla sugen på kött! Det minsta jag kunde göra var att laga en ordentligt god middag åt henne. Det fick bli pepparbiff med rucolasallad och kroketter med bearnaisesås! Mumma!

Mamma och William ligger och myser på soffan. Något trötta båda två…

Idag kom far, bror och Heléne på besök med massa gåvor till William.
William sov mest hela tiden, men han uppskattades lika mycket för det!

När William blir stor ska han ha lika många tattueringar som sin farbror!

Här kommer några bilder ifrån BB en liten liten filmsnutt bjuds det på också…

Han är lite grinig och trött han har skrikit och gäspat om vart annat…
Han upplevs relativt röd!

Ansiktsbild då!

Skämtsamt kallar vi honom vårt lilla ufo.  Eller vårt ljus i mörkret…. Hoppas ni inser humorn…

”Jag har en plan! Jag behöver 97 gul-vita överkast, 52 jättestora röda mössor och en flyktväg! 97 gånger 52 är lika med hmm.. *mummel*… och 5044 flaskor välling… ” Lysande, Sickan!

Zzzzzzzzzzzzzzzzzz…

(Läs mer…)

Det har nu visat sig att William har åkt på Gulsot. Inget att oroa sig för egentligen, det är vanligare än man tror. Personligen målade jag upp en ganska sned och dramatisk bild på hela situationen.
Barnmorskan konstaterade att vi kunde kalla det spädbarns-gulsot istället eftersom jag tyckte det lät så himmelens dramatiskt – GULSOT!.  Idag har han tagit blodprover två gånger, en gång på morgonen, då jag inte var där, och sedan fick jag hjälpa läkaren senare på kvällen. Annika tyckte det var lite obekvämt för han låg så försvarslöst där när de stack nålar i kroppen på honom. Dessutom så har vi en barnmorska däruppe som pratar jättedålig svenska, springer in i dörrposter, hämtar fel verktyg och glömmer verktyg.
De andra barnmorskorna verkar inte ha så höga förväntningar av hennes sysslor.
”Vem har tagit 3 stick i handen här?” och så har vi sagt vem det var och då har de bara suckat och sagt ”Ah.”.

Lösningen på gulsoten är då att han får ligga i en liten tyg-påse. Alltså, inte en tygpåse pensionärerna handlar med på ICA Maxi utan en liten sovsäck kan man säga. Han ligger alltså i denna säck i en vagn som sänder ut UV-strålar underifrån. Hängde ni med?  Så det var inte så himla hemskt som jag hade trott.
Det absolut absolut värsta som kan hända är att det blir blodbyte. Det händer väldigt sällan.
De tror att de kan räcka att han ligger så tills imorgon.

På vägen hem ifrån BB gick jag förbi mina mycket omnämnde vänner Johan och Fia för att rensa huvet lite och pratade av mig.  Det blir lite känslosamt emellanåt och min upplevelse på BB känns lite pressad när man har fyra hundra proffesionella barnmorskor som tittar när man byter blöjor och klär av honom osv.
”RING SOC NÅGON! DEN HÄR FÅNIGA DÅREN I RUM 8:2 KAN TAMEFAN INTE ENS BYTA BLÖJOR!”
Hursom helst, hos Johan och Fia var det lika trevligt som vanligt och vi pratade tills klockan var halv tolv och det slutade med att Johan och jag åkte till Donken och käka varsin QP hemma hos oss.

Nu ska jag umgås med vårat husspöke som ränner omkring och petar på saker så det låter ruggigt.
Det är hans grej, skulle jag fråga honom vad han gör så skulle han kort sagt svara; ”Petar på saker.”
Skulle jag fråga varför skulle han lättsamt svara; ”Det låter ruggigt.” Skämt och sido, ibland är han fan jobbig. Allra helst när man är ensam och inte kan skylla ljud på nån annan. VIK HÄDAN HÄR KOMMER EN PAPPA!

Ja, när den dan kommer när William har hotat nån annan pojke med att säga till pappa. Det är jag.
Ska jag behöva slå andra barn då för att inte göra min son besviken, eller ska jag inte slå andra barn och göra min son besviken och i sin tur kanske mobbad för att hans pappa är en fegis? Lätt – slå andra barn.. Eller hur?

Annika började ju som sagt få sammandragningar på natten innan, vi rinde barnmorskan och frågade vad vi skulle göra, och de tyckte vi skulle ta det lungt och vänta och se.
Timmarna gick och vi tittade på film och Annika hade sammandragningar hela tiden.

Hon badade lite emellanåt för att lindra sammandragningarna lite. Tillslut började det blöda när hon gick på toaletten så det blev ett samtal till barnmorskan igen -nu var det dags att komma in! Vi ringde vår gode vän, och för dagen – chaufför Johan som kom inom 10 minuter, och ytterligare 10 minuter efter det så var vi på ett rum på förlossningen.  Vi fick en super trevlig barnmorska som hette Lina Nånting. Vad gjorde henne så trevlig då undrar du nu, ptja säger jag. Jag vet inte riktigt, hon var en skön tjej.
Ingen genomtråkig rysk kulstöterska som bara pekar och knuffas som jag har fått känslan av att så är en barnmorska.  Hon var jättebra på alla vis, bjöd på glass till Annikas stora förtjusning och var allmänt trevlig, det var inte bara helt yrkesmässigt, hon berättade lite om sig själv och så, det vart genast mycket lättare att slappna av då- tycker iallafall jag.

Lina började göra undersökningar på Annika så fort vi kom in och vi fick veta att
Annika var 5cm öppen. ”Ni blir nog föräldrar inatt”.
Annika och jag bara tittade på varandra, och vi kunde inte annat än storle. Lina och hennes assistent började koppla in sladdar och fästa massa prylar på magen på Annika så de kunde mäta sammandragningar och barnets hjärtslag.
Hjärtslagen var jämna och fina hela tiden.

Efter nån timme till, så kom det riktigt starka värkar så de fick kalla på narkos, lustgas hjälpte knappt inte längre. Några minuter efter det dyker en narkosläkare upp. Den kom precis vid rätt tillfälle. Annika hade inte pallat en sammandragning till, och det var nära att hon inte ens skulle kunna fått en EDA. Jag var i andra tankar då så jag minns inte riktigt varför. Tror det var för att hon kanske skulle ha varit för öppen för EDA annars.

Jag har aldrig varit så imponerad av någon innan som jag var av Annika den här kvällen.
Inget har någonsin, och kommer förmodligen aldrig imponera på mig så.
Och jag vet att det här har skrämt henne och ändå gjode hon det så himla bra.
Hon gjorde allting helt rätt och fick mycket beröm efter förlossningen för det.

Vid 2:46 ploppade han ut, med ett plask! Och dök rakt in i en superfin mössa.
Han vägde 3250g och var 50cm. Och känslan var enorm!
Jag fick äran att klippa navelsträngen!

Kvällens andra höjdpunkter var när Annika hade sugit lustgas och sa:
”Luke! I am you’re father!” med dov lustgas-röst.

Igår kväll började Ankan få regelbundna sammandragningar(drabbningar).
Får vi kanske träffa vårt lilla kärleksbarn snart? Kanske redan ikväll?
Annika har ringt till barnmorskan och hon tyckte vi skulle vänta lite till.
Men hon sa att själva processen har påbörjats.
Så här sitter vi och väntar… Jag har försökt laga mat.
Det vart väl mer eller mindre katastrof med kycklingröran…
Annika ligger i ett varmt bad nu och ”sammandrar” och jag spelar lugn musik förna’…
Marilyn Manson -antikrist. Fina grejer.

Idag är en stor dag i Hylles enformiga men ändå färgstarka liv.
Mannen som har hand om svetsutbildningen ringde idag och frågade vart jag
ville göra utbildningen. Norrköping, Motala eller Mjölby.
Han rekommenderade Norrköping. Så det fick bli det!
Inte nog med att det var kul…
Senare kom posten – och för den som inte vet -
jag är expert på att gissa paket på julafton, det har jag varit duktig på sedan barnsben.
Hursomhelst, när jag fyllde år fick jag
Wrath of the Lich King av Annika, det skulle komma hem  till mig på releasedatumet.
Det är inte idag, men när jag kände på ett paket som Annika fick idag så sa mina fingertoppar till mig ”den här är egentligen till dig, Andreas – Du borde öppna!” Givetvis så lyder jag mina känslor och vad får jag se? Jojomen! Äntligen…

Ni som har hängt med i svängarna vet att det är dags att börja byta ut sina
surt förvärvade epic prylar och kuta omkring som en julgran i Northrend!
Lyckligtvis har jag fullt t6 inkl. SWP t6 som räcker till ~ level 78.
Men vad bryr jag mig egentligen? Nu blir det Deathknight för hela slanten!
En Alliance på Kul Tiras -tänkte jag, får bli en Human Deathknight så att jag
kan leka med Britt och Magnus & Co.  Och en på min hem-server Stormrage. En Orc!

Häromdagen var jag på arbetsförmedligen. Det är så att mina stämpeldagar börjar ta slut
och det är dags att göra nån viss aktivitet genom arbetsförmedligen så jag
får pengar via dem istället. Det är rörigt, skitsamma.  Jag var där och pratade
och jag skulle få börja en tre veckors grundutbildning för svetsning fr.om.
den dagen då mina stämpeldagar tar slut. Nu är inte det förens i December.
Jaja, tänkte jag. Jag får väl vänta då, sen gå den här grundkursen och sen tre veckor efter det förhoppningsvis komma in på svetsningen.

Idag efter jag kom hem från jobbet så ringde min telefon.
Det var ett nummer som jag inte kände igen, och som vanligt,
paranoid som jag är så vill jag först inte svara.
Nånting sa mig att jag var tvungen, så jag gjorde det.
Det var ifrån Arbetsförnedringen.

- Andreas.
- Hej, det här är -censur- ifrån Arbetsförmedlingen.
- Ja? Hej…
- Jag ville bara säga att du får komma in på svetsutbildningen direkt.
Du verkar så pass motiverad så du behöver inte gå de tre första
veckorna på grundkursen. Du behöver bara komma ner hit imorgon med
ett litet motiveringsbrev och lämna till -censur- och så börjar du om ca 2 veckor.
- Är det sant?! Vad kul!

Så idag är Hylle glad. Det kanske blir nånting av mig tillslut ändå!

För ett bra tag sedan så infördes SMS-biljetter på stadsbussarna för att det inte skulle bli några kontanter ombord på bussarna – därav minska chansen för rån.  Det är superbra och smidigt och allting.

Bara knappa iväg ett sms till ett visst nummer och vips har du din biljett i mobilen som du visar upp för chauffören. Enda saken som jag stör mig på, verkligen verkligen stör mig på  är att chauffören sällan tittar på skiten. Där står jag, några minuter innan bussen kommer och beställer min biljett, när bussen väl kommer så kliver jag på och håller upp min telefon, gubben tittar inte ens utan bara viftar förbi mig!
Visst, man ska göra rätt för sig och allt det där. Men man känner sig ändå lite dum.
Jag kunde egentligen bara gått in, viftat lite med mobilen och gått och satt mig och sparat 10;- för varje biljett. Som jag jobbar nu så kostar det 100;- i veckan för att ingen ska titta på min biljett.

Hur ofta ser man en kontrollant?
Som Annika uttryckte det ‘Kontrollanten är som Tomten’…
Nånting som påstås finnas men aldrig visar sig.
Häromdagen när vi åkte buss till bion så sa chauffören faktiskt till att det skulle
komma en kontrollant ombord, men när resan väl hade kommit till sitt stopp så
hade det likförbannat inte kommit nån kontrollant. Var det ett svepskäl för att slippa
titta på alla dessa sms-biljetter?

Var glad i stället, chaffis och glo på min biljett så jag känner att jag gör rätt för mig
jag hjälper faktiskt till att lindra chansen att du ska bli våldsamt rånad en sen fredagkväll!

Kom på en sak till som är superdum föresten, om du inte har busskort eller en sms-biljett
så får du betala en straffavgift plus resan, så va fan?
Då blir det ju ändå mer kontanter ombord?
Om man inte kan skaffa en sms-biljett lite kvickt
eller har ett busskort så ska du betala för två?

DUMT säger Hylle.

Efter oräkneliga antar wipes och misstag av samtliga 25 deltagare i raiden lyckades vi tillslut

att besegra Kil’jaeden, spelets absolut sista och svåraste boss i Sunwell Plateu.

Experterna säger att det är Karazhan nivå nu efter 30% nerfen, men vi vill starkt hävda att det är inte en dans på rosor ändå. Av all skada han ger så skulle han ändå kunna wipa 25 level 80 spelare. 50 000 skada Darkness. Auch. Alla 25 deltagare måste veta preciiiiis vart dom ska stå och vad som ska göra. Efter allt detta skulle vi nog inte ha några större bekymmer om han hade 30% mer hälsa. Alla var välbehållna efter han däckade och jag ser fram emot nästa reset.

Kil'jaeden käkar grus!