I helgen smällde det till i ryggen på mig så det ekade mellan väggarna på Ryds Allé i Linköping. Jag tyckte det inte var nån vidare bra idé att gå till svetsen igår och idag eftersom det inte riktigt har släppt ännu, jag ser ut som en knubbsäl när jag ska ta mig ur sängen och jag har gått omkring som en våldtagen sjöman de senaste dagarna.

Men imorrn bär det nog av emot svetsen igen. Stå där och bara… Stå. En liten fågel viskade i mitt öra igår att jag tydligen ska till och börja svetsa med MAG. Interesting…

Motivationen är på sin absoluta spets- inte. Jag börjar bli så föribannat trött på att liksom ur en koma dra mig själv ur sängen klockan 5 (ja, jag har börjat gå upp lite senare nu när jag har fått in vanan). Sen som en zombie tvinga i mig ‘frukost’ och sen åka tåg och buss på det, det är inte ett dugg sövande. Allt för att slutligen komma hem runt 17:30. Det är typ bara äta, dadda lite med William och gå och lägga sig. Jag ber till Oden att jag ska få ett 9-17 jobb inom en snar framtid.