… Var mitt ständiga svar på den eviga frågan ”Det blir väl bröllop på Williams dop också?”. Jag var tvungen att hävda det så många gånger så att jag nästan började tro på mig själv. Men, nu blev det ju så. Annika har gjort ett hästjobb på att ordna och fixa med Dop/Bröllop. Jag personligen är inte mycket för bröllop och hela den här kyrk-ceremonin, så jag hade sagt till Annika för länge, länge sedan att om hon fixar med bröllop så lovar jag att få hennes önskan uppfylld, och så fick det bli! Min far undrade varför jag var så nervös, det är ju ändå bara ett dop! Visst, tyckte jag… Det är det ju… Ahem!! Men allting gick bra. William var helgonet själv i kyrkan, Vigseln gick jättebra, Bodil sjöng som en ängel, prästen sjöng som en skadeskjuten marskatt. Trots prästens majestätiska sång så var det bara kul sen. Det blev många- många fotografier ifrån alla håll och kanter och i stolar, på gräset, vid trädet och på bänkar och massa pussande.
Men jag sprang nästan non-stop från att jag gick upp tills jag kom till altaret. En dag man har varit så nervös inför vart underbar. Tack för alla gåvor och alla som kom och firade denna dag med oss! Ett extra tack till min far och Helené m. fam. för hjälpen att få iordning på dukningen!