Idag har vi ätit älgfilé! Tack Per och Lena! Det fick oss att inse vilken jävla smörja man egentligen erbjuds att köpa i matbutiken. Maken till fint kött. Gud. Man ville nästan inte svälja… Mumma!

Idag fick jag också gå hem tidigare från utbildningen. Varför? Jo, för att vi har kört slut på allt material! Bra jobbat! Välplanerat. De som leder utbildningen är så otrooooligt snåla med utrustning och material. Idag vart en kille i min grupp så sne på sin svets, så han tog fram ett mätinstrument för att kalibrera sin svets, och den slog fel på nästan 20 ampere. Inte konstigt att han bränner igenom plåten. I samma veva kollade vi min svets också, den slog fel på 5 ampere. Och handtagen till MMA svetsarna kostar 79 spänn, och det vill dom absoluuut inte lägga ut. Istället får vi stå och mixtra med handtagen så att de håller fast pinnen, ibland bara flyger den av när man har en jättefin svets på gång. Slipmaskinerna ska vi inte ens tala om, en del är så satans slitna så de sitter ihop med silvertejp. Mitt utsug (tänk stor vridbar ventil) i mitt bås som ska suga ut all rök när jag svetsar funkar knappt heller, så där står jag, med trynet rakt i all möjlig skadlig rök. Så jag får rengöra min mask var 30e minut så att jag ska se nånting ut genom glasen i skiten.  Men det får duga… På tal om mask så räknade jag alla gånger jag kunde ha blivit av med synen idag om jag inte hade använt mask. Kom fram till att 366 gånger så flög det upp slagg* i ögonskyddet.

*Slagg uppstår av metall vid smält- och värmningsprocesser och lägger sig som en hinna över din precis skapade svets, detta hackas bort med en slagghacka och det far och skvätter med en jävla fart omkring dig och ner i dina kläder och bränner som fan.

Inatt hade jag en märklig dröm då jag var tillbaks i tiden, till min allra första lägenhet och av nån anledning tänkte jag på en väldigt väldigt gammal internetpolare, en av de allra första, efter lite sökande i gamla comminitys och ICQ-databaser och epost adresser fick jag upp ett namn och givetvis fanns han på facebook. Kunde vara kul att tjöta lite grann med honom igen, vi var som varandras psykologer under den grova ungdomstiden.

William hade lite ont i magen igår kväll och Annika masserade hans mage och sen gjorde prutt-greppet på honom så att han skulle få ut  lite gaser… Han krystade och gnydde en stund sen fes han och några sekunder efter så utbrister han ”PHEW!!”. Det lät så äkta, och vi skrattade länge åt det.

Nä, nu måste jag skita…