Jaha, då var denna expansion ‘slut’ för min del när det gäller räder. Jag har tagit mitt förnuft till fånga och insett att spelet inte ger mig nånting längre. Spelet kommer aldrig vara som förr igen när epic var epic. Då krävdes det 40 (!) duktiga spelare för att räda nånting. Nu kan varenda superdåliga spelare springa omkring och vifta med sina lila prylar dom har fått från 10-manna tjafs. Det var skillnad när man förr såg två, tre spelare som hade en epic pryl och folk samlades omkring honom för att se. Jag lägger ner dessa sena räder och håller mig till att spela för mig själv istället så jag kan lämna datorn när jag vill utan att be 24 andra om tillåtelse.

Lich King var på tok för enkelt och allt kom nästan gratis rakt i näven. Skittråkigt.
Ulduar öppnar snart, men jag bryr mig inte för fem öre. Skitspel.

Bolt, 2008 med John Travolta av Byron Howard och Chris Williams

Fick en glimt av den här på årets Julafton med Kalle Anka och hans vänner. Jag har barnasinnet kvar och har inget emot att glo på en animerad film lite då och då. Bara för att slötitta på framför soffan. Inget du direkt behöver hålla reda på. Bolt var rätt kul. Väldigt lik The Incredibles. Helt klart sevärd för alla åldrar. Hamstern i bollen är störtskön…

Saw V, 2008 med Tobin Bell av David Hackl

Jag vet inte ens varför jag anstränger mig med Saw filmerna längre. Ettan var helt lysande, men som vanligt med de flesta filmer är uppföljaren rätt dålig. Kanske rent av för att första upplevelsen är alltid bäst. Som att åka Uppskjutet första gången på Liseberg är upplevelsen bäst första gången. Nu är det här femte filmen i serien och efter femte gången i Uppkjutet kan man nog bli rätt illamående. Jag såg den oklippta versionen och det är ju känt för att gå lite över gränsen i dessa.

Efter Jigsaws ohyggliga bortgång, blir Mark Hoffman, den siste detektiven att lösa Jigsaw morden utsedd till hjälte för sitt arbete. Samtidigt, försöker Agent Strahm att sätta ihop de sista pusselbitarna till dessa mord. Strahm upptäcker då att Hoffman hjälper Jigsaw. Fem tillsynes osammanhängande människor får också lära sig en hemsk läxa om sammarbete. Strahm följer alla spår han kan få ut på Hoffman, även hans systers död och varför han förenade sig med Jigsaw. Hoffman och Strahm jobbar mot varandra och slutar upp med en ruggig, benbrytande final.

Andreas säger: Har du sett ettan, behåll upplevelsen av den. Tvåan kommer paja ettan. Trean kan du inte förstå för att du inte har sett ettan och tvåan och så går det hela vägen upp till 5. Filmen är smockfull med upprepande musik och ljudeffekter. Alla ljudeffekter är identiska för varje ”lek” och det börjar kännas lite jävla långdraget. Men på nåt mirakulöst sätt får de ändå alla fem filmer att gå ihop på ett väldigt imponerande kronologiskt sätt.

Kort sagt: Dålig.

Rocky IV, 1985 av Sylvester Stallone med Sylvester Stallone och Dolph Lundgren

En uppföljare som håller! Alla grabbar födda på 80-talet har säker hoppat omkring i rummet och skuggboxats efter att ha sett denna underbara klassiker! Personligen tvingade jag min mor att klippa samma häftiga stubb på mig som Ivan Drago (Dolph Lundgren) hade i filmen. Sen stod jag där framför spegeln med en 10-årings späda röst och försökte framamma ett grymt ”I must break you!” Finns inte mycket att säga om den egentligen. Finns bara ett ord; LEGENDARISK. Den har allt! Uppvärmningarna är helt sjukt coola och fighterna ser verkligen helt äkta ut. ”No Pain!”

VARNING KÄNSLIGA LÄSARE!

I kommande inlägg är sanningen aningen ur balans på olika platser och saker som påstås ha sagts må vara överdrifter enbart för att förstärka min egen upplevelse utav situationen och för mina trogna läsare. För att fullständigt förstå sanningen i inlägget krävs det att du känner mig -Andreas! (Läs mer…)

Defiance, 2008 med Daniel Craig av Edward Zwick (Blood Diamond, The Last Samurai)

Tre judiska bröder rymmer från Nazist-okupperade Polen till den vitryska skogen, där de slår följe med det ryska motvärnet. De kämpar för sin överlevnad i skogen och hjälper de i nöd.

Jag är personligen helt såld på andra världskriget-filmer. Givetvis allra helst de som är en sann berättelse. Den här bygger på en sann berättelse. Väldigt bra film. Förutom när man ska säga nånting om killen i huvudrollen så hänvisar man automatiskt till ”Han.. den där… Bond…”
Polska namn är rätt så tungbrytande. Den är lång, stundvis rätt rå, stundvis rätt sorglig och det finns några typiska ”filmtal”-scener. Tänk Braveheart så fattar ni vad jag menar. Inte för att det skulle finnas någon film som har lyckats med ett sånt episkt tal, men ni hajar…

The Curious Case of Benjamin Button, 2008 med Brad Pitt och Cate Blanchett av David Fincher (Fight Club, Se7en, Panic Room)

Filmen handlar om Benjamin (Pitt) som föds med en väldigt speciell ‘sjukdom’. Han utvecklas nämligen baklänges. Han föds i ett barns storlek men med en 80-årings kropp och blir alltså yngre och yngre…

Filmen känns väldigt lik Forrest Gump, då han också är väldigt speciell och lyckas ändå bli en såndär helylle kille som alla tycker om och har en fet meritlista. Den är nästan 2timmar och 50minuter och otroligt seg emellanåt.

Twilight, 2008 av Catherine Hardwicke.

En tonårsbrud vill flytta ifrån sin mamma till sin pappa på landet och där träffar hon några skumma typer, den ene ska hon givetvis kära ner sig i. Hux flux visar det sig att han är en vampyr och att hela hans familj är det också. Men de är vegetarianer (LOL). Killen bjuder in tjejen till deras familj och spelar lite brännboll (läs Baseball) och stöter på en annan klan, som INTE är vegetarianer och får vittring på tjejen här då. Hux flux vart det osämja och hon måste skyddas till varje pris och blablabla… Suck.

Jaha, då var det 2009. Vi drack champagne uppe på Johan och Fias tak i år.  Trots att jag inte kände mig helt kry så kom vi allafall tillslut till dem.
Vi såg fyrverkerierna 360grader runt oss, det var häftigt, vi var så pass högt upp att en del fyrverkerier var i höjd med oss. Innan vi åkte till Johan och Fia så fastnade jag med min jacka i dörrhantaget och slet upp hela jäkla ryggen. Bra! Eftersom jag bara har en vinterjacka, och det är några kalla månader kvar.

Imorse när jag vaknar och ska blogga lite inser jag att min dator har fått tuppjucket och vill att jag ska aktivera och blablabla. Nu har den hamnat i nåt läge som bara säger emot sig självt. Jag har ‘aktiverat’ det men den säger nånting i stil med ”Vill du aktivera ditt Windows exemplar nu?” och så klickar jag på ”Ja” när jag gör det så säger den ”Det här Windows exemplaret är redan aktiverat, klicka på OK för att fortsätta” när jag klickar på OK kommer första frågan upp igen. Sen rullar det på så, helt fast på inloggningsskärmen. Blir till att formatera eller nåt. Enklast så.

Jag är belåten. Mycket mycket belåten. Först åkte jag gratis på tåget dit eftersom X2000 inte tar värdekorten. Yei. Andreas 1 – SJ 0… Kommer fram till Norrköping, möter brorsan utanför Otten och några gamla polare ifrån GlobalHardstyle och GlobalHardcore.com. Det var kul. De hade varit på förfesten som jag avstod ifrån, och brorsan var ‘wätt packad’. Han la förbannelser över sina Rusta-batterier i kameran säkert 200 gånger under första timmen.
”Man kan ta EN jävla bildjävel sen har du inte batteri kvar för att se hur skiten blev!!”

Vi tog det lungt ända fram tills Art of Fighters. Det var ju mest därför vi var där.
Brorsan stog inne på dass och pissa och svor över hur skitdålig Outblast var ikväll och nu får fan AoF börja. Folk glodde lite snett på honom, men min bror är väldigt social och känner nästan alla där. Så ingen tog alltså illa upp. Vi var uppe och svängde våra lurviga till några låtar Outblast spela. Sen satte vi oss och öla tills AoF börja. Jag är liiiite besviken över en enda grej. Jag hade velat att hela gänget från AoF skulle ha varit där i sina typiska orangea overaller och sina masker. Men men, på ett sånt litet hak som detta känns det väl lite overkill. Jag är ändå extremt nöjd över hans öronbedövande gåva till oss. Han lira i en och en halv timma och vi stog längst fram och vråla och stånka hela tiden! Han spelade massssssor med nytt material och osläppta demos! Det var tur vi tog det lungt. Vi har gjort misstaget förr och manglat hela kvällen, sen när stjärnan kommer är man helt slut och bara vill hem. Jag har valt att inte lägga in ALLA bilder av många olika anledningar, på de flesta ser jag helt galen ut på och det är mycket lättklätt!
Absoluta höjdpunkten var att få skaka hand med Art of Fighters! Brorsan och jag sa som man gjorde när man var barn ”Jag ska aldrig tvätta den här handen…” Sen spårade vi ur om hur äckligt det skulle kunna bli.

Ett klipp med Outblast och ett med AoF!

Gissa vem som står längs fram och bangar? Yes, jag! Fröken Asklund sa till mig att gå och se Art of Fighters! Mina största, maskerade idoler från Italien! Har alla deras vinyler. Lagom mainstream hardcore med våldsamma basgångar… Som bomull runt hjärtat!
Dessutom kommer Outblast från Nederländerna, också en legend i hardcore genren.
Inte min favorit, gillar mest italienskt, dessutom har jag sett honom i Nederländerna förr.
Art of Fighters har jag inte sett innan och har länge lääääääänge velat göra det!
”The time is now! It’s Do or Die!”

Art of Fighters

Outblast

Julefriden satte igång rejält när vi bakade pepparkakor och doften av glögg låg som en svag julig doft i köket. Innan vi satte igång läste vi på paketet med pepparkaksdeg att det skulle låtas tina i 4 timmar innan bakning. Men va fan tänkte vi och knådade den stenhårda degen. Det ska nog gå bra ändå. Sagt och gjort! Pepparkakorna vart rätt fina ändå. Och vad är en pepparkaksplåt utan en pepparkakspenis?! Uppesittarkvällen så… satt vi uppe! Vi tittade på ”TOMTARNA PÅ LOFTET” som 5an sände 2002. Vi har faktiskt sett dem ifrån datorn dag för dag. Ska det va så ska det va rätt!

På Julafton åkte vi till Marie och Dick i Tranås. Vi besökte alltså Annikas släkt denna jul. Där var också Lasse och Annikas far och Annette mfl. Det börjar skitbra.
Åker fel är det första vi gör och hamnar nästan i Ödeshög! Jippie. Eniros vägbeskrivning suger kamelpung ibland. Idag ville den att vi skulle ta in på en väg 100m. steget efter det, ”gör en u-sväng åk 100m. Annika berättade hur hon såg att hela Julaftonen gick åt helvete redan. Men så var inte fallet. Det var en jättetrevlig jul.
Igår gjorde vi nog säkert 70-80 köttbullar. Annikas köttbullar är jättegoda.
Fêta-ost och lök i.. Mmmmarabou. Jag ser sällan road ut på tillställningar, jag vet!
Just den här gången hade jag för några dagar sedan bitit mig själv i kinden när jag sov och det har blivit som ett stort sår i munnen. Lagom timing såhär till god julmat och glögg.  William agerade tomte iallafall. Full tomtemundering och ett glatt humör. Eller ptja, han sover mest. ”Har ni fått världens lugnaste barn?” är en het fråga.
Vi svarar mest ”Mmmm…” eller ”Ja.” och jag vet inte om det är direkt bra eller dåligt. Men jo, han är rätt lugn! Vetetusan vem han brås på.

Nu väntar vi bara på att svärmor Britt och Magnus ska komma ner ifrån Dalarna!
Alltid trevligt med besök ifrån människor som pratar konstigt och gullar med William!

Här kommer det lite bilder i full storlek. Klicka på dem vettja’!

Från oss alla, till er alla -en riktigt God… Ramadan!

(Vi är mycket tacksamma för ev. bilder på William under Jul om ni har några, ni får gärna mejla dem till [email protected])