VARNING KÄNSLIGA LÄSARE!

I kommande inlägg är sanningen aningen ur balans på olika platser och saker som påstås ha sagts må vara överdrifter enbart för att förstärka min egen upplevelse utav situationen och för mina trogna läsare. För att fullständigt förstå sanningen i inlägget krävs det att du känner mig -Andreas!

Idag var min första dag på min svetsutbildning. Jag flög upp som en fjäder 5 minuter innan klockan skulle ringa och med ett intensivt leende på mina nariga vinterläppar. Ett så brett leende så att jag knappt kom ut genom dörren till köket. Äter frukost, packar matlåda och trallar iväg till bussen kl. 06.20. Tågen och bussarna gick som smort ända fram till Norrköping. Nu kommer den svåra biten. Jag har bara sett på Eniro vart min sk. utbildning ska äga rum. Eniro har ju fullständigt ägt mig i brygga mer än en gång innan så min skepsism ligger på max. På Utsikt-vyn på Eniro kan man gå över spåret, in på en liten parkering och ut på vägen, följa vägen en bit och ta vänster. Framme! Men parkeringen du kommer in på är av privat ägo och har 2m höga staket med taggtråd. Lyckligtvis, idag, bara för att det var min första dag så hittade jag ett hål i staketet, helt i min storlek som jag gick igenom. Sen, platsen där skiten äger rum är långt ifrån där jag hade märkt ut, det kan man väl inte skylla på Eniro, men jag vill gärna göra det ändå. Min handläggare på AMS gav mig faktiskt två adresser. Ganska svårt att vara på två ställen samtidigt. Så jag chansa, och hittade rätt efter nån kvart, tjugominuter. Väldigt duktigt nog så var jag där bland de första  och de som damp in inledde sin presentation med ”Fan vad svårt det var att hitta”. Senare får vi varsin svetskåpa, kläder och en mugg.
Muggen är mest till för den ända drycken som erbjuds och kostar 1riksdaler -allas vår favorit -Kaffe! – Som jag inte dricker. Min skjorta var vinröd (som allt annat i den här jävla delen av Sverige) och full av svetshål. Ser typ maskäten ut. Likaså mina svarta byxor. Dagen går bra, börjar med beröm. Jag var så duktig så… Vi svetsade med pinne, skitstörigt att tända pinnen, som en tändsticka fast 4000ggr svårare. De andra i min ‘klass’ hade börjat exprimentera lite så jag tyckte att jag skulle exprimentera lite också så jag plocka på mig massa skrot och svetsade ihop ett mindre monument i min lilla hytt. Det var inte alls välkommet!
”Tror du det här är nån jävla lekstuga!?” (Ingen lögn) Han var inte att leka med, trots att de andra hade svetsat ihop mindre och fulare monument än mitt! Men vi kom på rätt fot igen och jag frågade lite frågor om dittan och dattan och fick en grundlig lektion av honom, vilket inte många andra fick för han var fan mer borta än närvarande den karln.

På vägen hem sen, här kommer det rikigt jävliga. Ska ju till och hitta en bra väg till tåget. Frågar en klasskamrat om han vet nån, visst tyckte han och skulle visa mig. Vi hittade en annan parkering, där man kunde gå över staketet och sen var man på resecentrum. I ren panik när jag såg tåget starta upp för att åka så tackar jag för direktivet och börjar älga mot tåget, för jag är hungrig och trött och vill hem nu! Vad jag upptäcker efter mitt tredje kliv är att jag springer fan över spåret. Hoppas att ingen ser. Inte för att jag såg diskret ut, lång som en flaggstång, klädd svart emot den vita snön över ett fullt upplyst spår i vintermörkret. Hoppar upp som en säl på perrongen och ut ur tåget far en HYSTERISK konduktör! ”DUUUUUUUUU SKA INTE (INTE!!) MED DET HÄR TÅGET! FÖR DUUUUU SPRANG PÅ SPÅRET! DU FÅR TA NÄSTA!” gorma han och hytte med ett krokigt lokförarfinger… Givetvis, var det OTROLIGT korkat av mig och jag förstår honom precis! Men just för stunden ville jag slita av honom näsan! En del slagord utbyttes och jag stog mitt kast och gick och tittade när nästa skulle gå. ”Ah, om 20 minuter” plopp säger det i rutan och där det stog ”20min” står det nu ”Inställt”. Så jag fick vänta i en timma på tåget. Somliga straffar Gud med detsamma. Säger jag, som inte ens tror på Honom. För att runda av så kommer en plus och minuslista.

Plus:

  • Att jag hittade och kom i tid i en främmande stad.
  • Trevliga klasskamrater.
  • Att för en gångskull få arbeta i hetta.

Minus:

  • Tågkonduktören på hemvägen. (!)
  • Kylan ute.
  • Lärarna som knappt finns.
  • Att det inte finns nån snabb väg från Resecentrum till lokalen.
  • Glömde en tröja.
  • Glömde plånboken. (Till ev. mer mat)