Fick en bild av min bror som han hade hittat nånstans. På bilden syns Art of Fighters och två uppsträckta armar det syns på våra markeringar (läs tatueringar) att det är vi, jag med min bleka taniga arm och min brors något grövre och ännu mer markerade arm. Vi är groupies, vi gör allt som vår idol gör, har han sina armar i luften och vevar in klimaxet i låten så ska fan vi göra det också -med stolthet!
Har nu bara några uppgifter kvar på MMA-svets, sen kan jag lägga prov för licensen om jag vill. Bara en nackdel, jag hinner inte göra dom uppgifterna den här veckan, och nästa vecka ska vi köra Gas-svets. Men men, vi har fyra ”testveckor” först och främst och vi ska väl försöka hinna med och känna på så mycket som möjligt sen välja ‘inriktning’ efter det. Blir nog MMA och TIG för min del. MIG/MAG känns som det kan vänta lite. MMA och TIG ger visst mest jobbmöjligheter har jag fått höra. Det började en kille på utbildningen samtidigt som jag, låt oss kalla honom ”Bagarn”. Han har bott i Västervik så vi hade lite gemensamt. En helskön kille i 40års åldern, han är som en frisk fläkt på hela stället, hypersocial, oblyg och trevlig och allmänt skojfrisk. Kollar hur det går för alla och frågar hur man mår. Idag när vi satt och åt lunch stormade han in och lappa till ”Dalmasen” skämtsamt på axeln och fråga ”Vet du vad brudarna säger när dom får se en riktigt stor kuk?” Nääheeheheehe fnissa dalmasen lite generat och drog på sig (han sa ‘kuk’!). ”Men det vet jag!!” Varpå alla brister ut i skratt. Ägd.
Jag har lagt märke till en intressant sak med oss människor och ifrågasatte det lite för mig själv idag. När man åker buss/tåg osv. så sätter sig alltid folk som kommer ensamma på varsinna två säten. Som att undvika att sitta nära någon främling. Idag satt jag längst bak i bussen på vägen hem och alla som klev på gjorde såhär. Skulle det vara så jävla knäppt att sätta sig brevid någon även att alla andra säten är lediga? Skulle man vara helt störd då? Eller beror allting helt och hållet på pling-klockan? Jag sätter mig här så jag att jag ostört kan plinga och gå av bussen utan att jag behöver ursäkta mig när jag ska gå av osv. Jag tror det är det som är grejen. Hursom så fann jag det ganska intressant. Nästan lika intressant som att den som sitter mittemot dig på lunchen alltid tittar i din matlåda när han pratar med dig.
I are knäpp.
Jag har träffat en kille idag som lider av en väldigt märklig åkomma… Det borde inte ens vara mänskligt möjligt… Jag brukar inte gotta mig åt andra människors missöden, men jag kunde inte låta bli och tänka på det resten av dan. Dels för att det är en sån elak kombination av åkommor och att jag tycker mycket mycket synd om människan ifråga. Så här är det, killen har först och främst ADHD, vuxen varianten om det finns olika och på det har han nån variant av narkolepsi! Han äter lugnande för sin ADHD och det tankar bara hans narkolepsi ännu mer… Idag på teorin så frågade han om det var okej om han öppnade fönstret eftersom han var så himla trött och att det kanske skulle pigga upp honom. Det är okej tyckte vi. Bra sa han -och smack!- som blixt från klar himmel så somna han! Jag har aldrig sett något så bizzart i hela mitt liv. Jag har sett en del, men narkolepsi är helt hysteriskt. Han kunde sitta och föra en diskution men så fort det vart tyst så slockna han. Det var som att trycka på en knapp… Sen så slår ADHD effekterna in och han kan inte sitta still och inte koncentrera sig för fem öre, sen poff.. sover… Jag vart nästan lite nervös på honom…
Inte nog med det… Killen står vid gas-svetsarna och svetsar, och sover… och nickar till, och svetsar och nickar till och somnar och svetsar… Nära stora jävla gas-behållare. Våra lärare tycker inte om att han är som han är, det är beklagligt och tråkigt för han som är drabbad, men det är funkar ju inte… Alls… Han får ha en polare med sig hela tiden som väcker honom, en ‘polare’ som är där för att lära sig svetsa precis som alla andra, inte springa och väcka honom var 3e minut bara för att lärarna inte ska upptäcka hans problem. Han drabbar ju så många andra… Stackarn.
Här kommer en sammanfattning av min upplevelse från MMA svetsning aka Pinnsvets! Först måste du få gnista som i sin tur ska tända som du sedan svetsar med. För att få den att gnista kan du antingen dunka med spetsen i plåten du ska svetsa, eller släpa den som en tändsticka fast något hårdare, med lite knyck! Misslyckas du med detta så svetsar du fast hela pinnen, och du får koppla bort strömmen och vicka bort pinnen och börja om igen. Men! När du väl har kört fast så har du börjat bilda en liten ‘hög/gegga” just i början på din fina plåt som blir oerhört svår att svetsa över -snyggt. Låter lätt! Men tro mig, att tända den där -jävla- pinnen är fan ingen dans på rosor, du står där och släpar den där pinnen i plåten i en liten stund i mörkret och SMACK så har du gnista och du får inte misslyckas. Så, betänketiden är typ 0.3 sek. att lista ut vart fan du är (eftersom det är kolsvart) sen räkna ut varitfrån du ska utgå och i vilken vinkel och lutning. Men det är kul ändå! Man märker ju hela tiden ju mer man nöter på samma uppgift så blir man bara bättre och bättre. Imorgon ska jag avancera upp en fas. Göra som gentlemannen på bilden gör här. Jag är exalterad. Har hittils bara släpat på mig 3-4 brännsår och ett skitstort brännmärke på underarmen och brännt sönder mina handskar som Annika så sött lovade att lappa igen åt mig. Komigen nu! Ge mig tisdag kl. 04:10 så jag kan gå upp och med min allra bögigaste hållning dansa iväg till pendeln så jag får svessahh!!
Rocknrolla, 2008 av Guy Richie med Gerard Butler (300)
Tyckte du om Snatch och Lock Stock and Two Smoking Barrels så kommer du förmodligen att uppskatta denna. Jag rekommenderar dock att du skaffar svensk text! Det är mycket slang och det skiftar mellan brittiska, irländska och ryskbrytning, vi hade lite svårt att hänga med om man säger så. Men det var en sevärd och bra film. Typisk Guy Richie. Humor, klantiga skurkar och hårda gangsters insvept i en jävla röra som slutar med världens spinoff.
Jaha, då var denna expansion ‘slut’ för min del när det gäller räder. Jag har tagit mitt förnuft till fånga och insett att spelet inte ger mig nånting längre. Spelet kommer aldrig vara som förr igen när epic var epic. Då krävdes det 40 (!) duktiga spelare för att räda nånting. Nu kan varenda superdåliga spelare springa omkring och vifta med sina lila prylar dom har fått från 10-manna tjafs. Det var skillnad när man förr såg två, tre spelare som hade en epic pryl och folk samlades omkring honom för att se. Jag lägger ner dessa sena räder och håller mig till att spela för mig själv istället så jag kan lämna datorn när jag vill utan att be 24 andra om tillåtelse.
Lich King var på tok för enkelt och allt kom nästan gratis rakt i näven. Skittråkigt.
Ulduar öppnar snart, men jag bryr mig inte för fem öre. Skitspel.
Bolt, 2008 med John Travolta av Byron Howard och Chris Williams
Fick en glimt av den här på årets Julafton med Kalle Anka och hans vänner. Jag har barnasinnet kvar och har inget emot att glo på en animerad film lite då och då. Bara för att slötitta på framför soffan. Inget du direkt behöver hålla reda på. Bolt var rätt kul. Väldigt lik The Incredibles. Helt klart sevärd för alla åldrar. Hamstern i bollen är störtskön…
Saw V, 2008 med Tobin Bell av David Hackl
Jag vet inte ens varför jag anstränger mig med Saw filmerna längre. Ettan var helt lysande, men som vanligt med de flesta filmer är uppföljaren rätt dålig. Kanske rent av för att första upplevelsen är alltid bäst. Som att åka Uppskjutet första gången på Liseberg är upplevelsen bäst första gången. Nu är det här femte filmen i serien och efter femte gången i Uppkjutet kan man nog bli rätt illamående. Jag såg den oklippta versionen och det är ju känt för att gå lite över gränsen i dessa.
Efter Jigsaws ohyggliga bortgång, blir Mark Hoffman, den siste detektiven att lösa Jigsaw morden utsedd till hjälte för sitt arbete. Samtidigt, försöker Agent Strahm att sätta ihop de sista pusselbitarna till dessa mord. Strahm upptäcker då att Hoffman hjälper Jigsaw. Fem tillsynes osammanhängande människor får också lära sig en hemsk läxa om sammarbete. Strahm följer alla spår han kan få ut på Hoffman, även hans systers död och varför han förenade sig med Jigsaw. Hoffman och Strahm jobbar mot varandra och slutar upp med en ruggig, benbrytande final.
Andreas säger: Har du sett ettan, behåll upplevelsen av den. Tvåan kommer paja ettan. Trean kan du inte förstå för att du inte har sett ettan och tvåan och så går det hela vägen upp till 5. Filmen är smockfull med upprepande musik och ljudeffekter. Alla ljudeffekter är identiska för varje ”lek” och det börjar kännas lite jävla långdraget. Men på nåt mirakulöst sätt får de ändå alla fem filmer att gå ihop på ett väldigt imponerande kronologiskt sätt.
Kort sagt: Dålig.
Rocky IV, 1985 av Sylvester Stallone med Sylvester Stallone och Dolph Lundgren
En uppföljare som håller! Alla grabbar födda på 80-talet har säker hoppat omkring i rummet och skuggboxats efter att ha sett denna underbara klassiker! Personligen tvingade jag min mor att klippa samma häftiga stubb på mig som Ivan Drago (Dolph Lundgren) hade i filmen. Sen stod jag där framför spegeln med en 10-årings späda röst och försökte framamma ett grymt ”I must break you!” Finns inte mycket att säga om den egentligen. Finns bara ett ord; LEGENDARISK. Den har allt! Uppvärmningarna är helt sjukt coola och fighterna ser verkligen helt äkta ut. ”No Pain!”
VARNING KÄNSLIGA LÄSARE!
I kommande inlägg är sanningen aningen ur balans på olika platser och saker som påstås ha sagts må vara överdrifter enbart för att förstärka min egen upplevelse utav situationen och för mina trogna läsare. För att fullständigt förstå sanningen i inlägget krävs det att du känner mig -Andreas! (Läs mer…)
