Idag var jag nära att kasta in handduken på utbildningen. Jag har kört samma uppgift/läge i snart 9 dagar. Alltså, rör mot plåt i vertikal riktning. Översidan är inga problem, det blir rätt okay. Men sen när man ska svetsa under och upp på rör då blir det fasen jobbigt. Ställningen jag sätter upp allting på är alldeles för kort för mig så jag kan ju inte stå normalt för att köra den delen, jag får helt enkelt sitta på knä eller på en gammal pall och det blir bara fel, fel, fel, och fel. När det väl går bra och man tänker ”jaaa, äntligen! den här kommer bli bra!” så ballar svetsf*nskapet ur och pyttsar ut 3000 ampere för mycket och det smattrar och sprakar och bränner stora diken. TERAPI!

Allt detta skiter sig bara för att jag har blivit ‘befodrad’ till TIG-svetsen när jag har klarat den här uppgiften. Man får väl skylla på att det är Måndag eller nåt. Det är bara så s*tans irriterande. Som att jag inte är trött på uppgiften redan. Jag tröttnade på den för 5 dar sen. Då gick det t.om. bra!

För övrigt så är utbildningen bara pi** och sk*t. Verktygen funkar inte som dom ska och lärarna är fullt upptagna med att göra sina egna projekt vid sidan om. Så vill man ha hjälp får man helt enkelt gå till dem. Vi fick nya hjälmar för några dagar sedan till allas stora glädje. För dom vi hade var helt slut, dom var trasiga på alla tänkbara sätt. Men, dom här hjälmarna vi fick nu har inget sikt-glas. Hurra! Det är bara att ta sikte, fälla ner blänk-skyddet och hoppas på det bästa och det går ‘sådär’. Tänk själv att vifta omkring med en 2mm tunn pinne på ca 40cm och försöka träffa nånting litet i totalt mörker. Som värsta Harry Potter… Abrakadabra sim-sala-svets!

Men det är väl bara att GILLA LÄGET! Jag ska f*n inte misslyckas IGEN.