… med viss sarkasm. Vaknar som ett dreglande kolli vid 4:40 av att klockan spelar en otroligt irriterande melodi. Den melodin lät faktiskt rätt bra igårkväll när jag valde den. -Den här melodin blir alldeles utmärkt när jag skall återuppstå! Frukosten jag hade planerat kvällen innan är plötsligt inte lika lockande som den var då. Jag känner hur Pågen sväller i halsen på mig och jag väljer att avstå brödet ur min frukost och istället väljer jag hallonkräm och mjölk. -Kittlar dödsskönt i kistan… På ett knyck visar stora pekaren på klockan på 9an och lilla pekaren mot 6an, vilket i sin tur betyder om två minuter går bussen. Likt en skenande älg trotsar jag ljudvallen och vips så står jag där igen, andfådd, stelfrusen och snorig och hälsar på Morrn Morrn. Jag har döpt honom till Morrn Morrn för att det är allt jag någonsin har hört ifrån honom, varje dag. En hyvens kille det där, men att det är morgon behöver herrn faktiskt inte upplysa mig om. Jag ler snett men ändå glatt och upplyser honom också att det är morgon. Två gånger i följd. Bussen är lika underbart sen som vanligt och jag har en vadslagning för mig själv. Krångla bussen? Mycket trafik där de hämtar bussarna, eller hade rent av chauffören försovit sig? Jag bestämmer mig för att bussen krånglade, men oavsett var det är för svepskäl så tror jag kärringen legat och myst i sängen några minuter för länge utan en tanke på mig som står där och ser onaturligt blek ut i min snorgröna mössa. Bussen kommer och blablabla…
Väl framme vid vårt resecentrum tycker jag att det är lägligt att passa på att köpa snus eftersom jag har 10 minuter till godo innan tåget går. Jag går in på Pressbyrån och låter dem råna mig på 69 spänn för en dosa snus och en red bull. Jag svor en stund på min dumhet och tänker aldrig mera pressbyrån. Press föresten? Är det för pressen just före man får se TOTAL i den lilla rutan vid kassaapparaten? Eller efter, när man har fått det uppläst för sig också?

Ååååååååååååååååååå-åka pendeltåååg! Jag är en loser, baby. Jag har inget körkort!!

På svetsen gick det rätt så dåligt idag. Jag fick i mig kaffe på morgonen och jag blir helt skakis av kaffe. Där står jag med en meter lång och 1,6 mm tunn elektrod och petar i ett litet ”smältbad” på ca 3mm i omkrets. Träffsäkerheten är lite under nollan och det går rätt åt hel… sifyr… Som grädden på moset kommer läraren in och åmar sig och tycker bekvämt att jag kunde få den lite rakare… Genom telepati försökte jag med all min mänskliga kraft att överföra följande meddelande: ”Ja, gubbtjyv! Tror du på fullaste allvar att jag gick in för att få skiten sned? Inse mitt handikapp och gå vidare! Återkom när kaffet har sipprat ut genom porerna i mina armhålor.” Men muntligt kom det ut ungefär såhär ”Mja, hihi… mm.. Ska tänka påde’…” Men kaffet försvann aldrig, jag var darrhänt mest hela dagen och jag har lärt mig en läxa.

Väl hemma äter jag gott tack vare min underbara sambo och sen tar jag mig ett avslappnande bad. Vips så är det snart Tisdag och så upprepas allting igen. Samma människor på bussen och på tåget som sitter på exakt samma plats och gör exakt samma saker. Är det det man kallar Måndag hela veckan?