Seven Pounds, 2008 med Will Smith av Gabriele Muccino

En vanlig skatteförvaltare med en ödesdiger hemlighet tar sig an en enorm resa som fullständigt frälser och förändrar sju främlingars liv.

Wow, jag vet inte vad jag ska säga om den här filmen, den dåliga kritik jag har läst om den har säkert påverkat mig en del, men jag skäms inte alls för att säga att jag tillhör den skalan som faktiskt uppskattade denna film. Den är otroligt fin. En film om sann godhet! Mycket bra men lite långseg…

The Wrestler, 2008 med Mickey Rourke av Darren Aronofsky

Faktiskt en av de bättre filmerna på senaste tiden tycker jag. Handlar om en tillbakadragen gammal proffs-brottare som tack vare hälsoproblem måste lägga brottningen på hyllan och anpassa sig till livet utanför brottningsringen och söka upp kontakten med sin dotter som han en gång lämnade.

Helt enkelt en mycket bra film.

Idag är jag själv hemma nästan hela dagen. Annika är i Tranås och firar lilla Smilla som fyller år idag. Jag ska nu passa på och lägga mig på soffan och glo på följande filmer.

Seven Pounds
The Wrestler
Frozen River
Underworld: Rise of the Lycans
kanske, men bara väldigt kanske glo klart på Australia. Ush…

Hade en disskution om politik på skolan idag
Varför röstade inte du på Sverigedemokraterna förra valet?

Bert är mannen som redan på dag på utbildningen gav mig en avhyvling för att ha svetsat ihop massa plåt som jag (tydligen) inte fick. Innan dagarnas slut brukar man samlas och man får veta lite vad som händer nästa dag. Idag fick vi höra att Bert kommer imorgon. En kall kåre gick genom alla där. Bert är den ondaste människa som vandrar på vår arbetsplats. Han är inte läraren du ropar in för hjälp. Han kommer att krossa dig fullständigt om du ens försöker skoja med honom. Om han mot all förmodan kommer in i ditt bås så kommer han lämna dig efter en 20 sekunder med minst 24 förnedrande kommentarer fällda emot din persona. Han är är motsatsen till Jultomten, du väntar inte på honom och han tar istället en bit av din själ. Han är lömsk, han ser inte elak ut, men bara hälsa på honom så grymtar han bara åt dig och spänner sina Lasermannen-ögon i dig. Han skäller ut de andra lärarna för att de går på toaletten. ”Det där har du väl förifaan inte tid med?” Han påstås ha slängt ut en kille ifrån kursen en gång för att han var sen.

Det kommer bli en lång dag imorgon.

Bifogar en bild på Bert:

Stans ballaste dushdraperi! Dessvärre tror jag knappast att Annika skulle tycka det var vidare mysigt.

Vill du själv ha ett kan du köpa ett sådant här! Men slutsålt just nu. (såklart)

LDNOON. För nvärrandae cikrulraer på ntäet flöjande e-berv för spkråitnessrerdae: ”Eilngt en uneörnskding på ett engskelt uivtnierset så seplar det inegn roll i viekln odrnnig bksotrnävea i ett ord står, det enda som är vtikigt är att fsötra och ssita bavstoken såtr på rtät patls. Dttea broer på att vi itne leäsr vjrae bkosatv för sig, uatn odern som hlehet.” Den som beömadr sig om att gröa vdirae efertfrosknngiar kan srpåa klälan: Richard Shillcock och Padraic Monaghan fårn uvniresitteet i Endibuhrg. Dreas sutdie ”Running head: Sublexical units and the split fovea” pbluiecredas tgdiriae i år och inenhllåer sväål udnrebara ctiat (”att identifiera ett ord för lexikal bestämning eller benämning behöver inte nödvändigtvis kräva en full specificering av all information gällande bokstavspositionerna”) som fntaaisgegande bgrepep (”förbryllningseffekten”).

Rppoatren, som banld anant kan vraa av vkit för fronskignen kirng dslyxei, fnins att lsäa på www.warwick.ac.uk/~pssbab/papers/lcp.pdf (obs – rtstatävad!).

Mungas Lrsason DN 18 september 2003

Nu har jag stått och svurit på pinnsvetsen i snart en månad, och idag (äntligen) så klarade jag uppgiften jag tjata om igår. Jag var fast besluten på att göra tre snygga plåtar att lämna in för godkänning. Sagt och gjort! Gjorde det med glans! Det betyder alltså att jag avancerar till TIG-svetsen (yei). Väl instruerad om den nya svetsen och dess tekniker och funktion så sätter jag igång och det tar väl en timme sen börjar jag sakna pinnsvetsen. TIG var så himla glassigt. Nu har jag lyxen att få sitta ner och slippa massa dunder och brak. Nu är det tyst…. för tyst! Inte ens svetsen låter ett dugg. Inget slagg-hackande behövs och det känns bara så… Ovanligt. Ända ljudet jag gör ifrån mig nu är typ när jag tar två små 2mm tunna plåtbitar och försiktigt lägger dem längst med varandra. Så o-matcho svetsmetod.  En jämnförelse:

Pinnsvetsen:

Bank, bank, bank, BANK-svordom-BANKBANK-klick-PTSCHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!

TIG:

… klick?

Jag står och svetsar hela dagarna, åker hemifrån kl. 5:45 och är hemma runt 17:30. Under denna tid har Annika städat, diskat, tvättat tagit hand om William och har lagat mat tills jag kommer hem.  Jag tycker det känns så himla orättvist, men jag kan tametusan inte vara vaken längre än max kl. 22.00 för att orka med nästa dag. Men såhär ska det väl vara resten av livet tillslut. William går på dagis vid det här laget, men jag tycker ändå att Annika ska ha en stor eloge för hur det är just nu. Egentligen begär jag inte ett dugg utav henne förutom att hon tar hand om William. Jag skulle inte bry mig ett dugg om hon bara låg på soffan hela dagen och glodde på tv. Jag är så förjordat trött när jag kommer hem och känner att jag bara vill lägga mig ner och självdö. Därav prestationsångest.

Pricken över i är att jag har alltid varit lite utav en ensamvarg och vill vara själv så ofta jag får chansen, men den chansen finns inte längre.
Det är full fart på utbildningen med svetsar som smattrar, stora plåtsaxar som dundrar och ilande, öronbedövande slipmaskiner. Sen är det en trång och plågsam bussresa hem från Norrköping till William som kan vara på dåligt humör.  Då gör jag allt jag kan för att avlasta Annika som har haft en minst lika jobbig dag. Men hon kan däremot välja att inte städa, tvätta, diska och laga mat. När jag är i Norrköping så är jag bara där. När jag slutar 12:30 på Fredagarna skulle jag allra helst bara vilja komma hem och slänga mig på soffan, slå på en film och mosa i mig snacks, dricka och snus som den gris jag är. Bara vara. Men då tar ångesten tag i mig med sina kalla klor och drar mig våldsamt ur soffan och beordrar mig att göra nånting vettigt.

En vacker dag är det väl jag som ska vara föräldraledig men jag har bara svårt att förstå hur det skulle bli just nu, det känns bara som Annika gör allt och jag missar så mycket av Williams livsäventyr.

Idag var jag nära att kasta in handduken på utbildningen. Jag har kört samma uppgift/läge i snart 9 dagar. Alltså, rör mot plåt i vertikal riktning. Översidan är inga problem, det blir rätt okay. Men sen när man ska svetsa under och upp på rör då blir det fasen jobbigt. Ställningen jag sätter upp allting på är alldeles för kort för mig så jag kan ju inte stå normalt för att köra den delen, jag får helt enkelt sitta på knä eller på en gammal pall och det blir bara fel, fel, fel, och fel. När det väl går bra och man tänker ”jaaa, äntligen! den här kommer bli bra!” så ballar svetsf*nskapet ur och pyttsar ut 3000 ampere för mycket och det smattrar och sprakar och bränner stora diken. TERAPI!

Allt detta skiter sig bara för att jag har blivit ‘befodrad’ till TIG-svetsen när jag har klarat den här uppgiften. Man får väl skylla på att det är Måndag eller nåt. Det är bara så s*tans irriterande. Som att jag inte är trött på uppgiften redan. Jag tröttnade på den för 5 dar sen. Då gick det t.om. bra!

För övrigt så är utbildningen bara pi** och sk*t. Verktygen funkar inte som dom ska och lärarna är fullt upptagna med att göra sina egna projekt vid sidan om. Så vill man ha hjälp får man helt enkelt gå till dem. Vi fick nya hjälmar för några dagar sedan till allas stora glädje. För dom vi hade var helt slut, dom var trasiga på alla tänkbara sätt. Men, dom här hjälmarna vi fick nu har inget sikt-glas. Hurra! Det är bara att ta sikte, fälla ner blänk-skyddet och hoppas på det bästa och det går ‘sådär’. Tänk själv att vifta omkring med en 2mm tunn pinne på ca 40cm och försöka träffa nånting litet i totalt mörker. Som värsta Harry Potter… Abrakadabra sim-sala-svets!

Men det är väl bara att GILLA LÄGET! Jag ska f*n inte misslyckas IGEN.