Annika har en förmåga att anta att man kan läsa hennes tankar. Nu när hon bytte på William så höll hon upp honom så jag kunde spola av honom i dushen. Han hade grisat ner sig rejält. Sen plötsligt-som blixt från klar himmel gormar hon FORT FORT FORT! Jag i min tur får panik och flänger och flaxar efter okända objekt tänker ”NU BLIR HON SUR, NU BLIR HON SUR, NU BLIR HON SUR”, vaddå sur undrar ni. Jo, när man inte förstår Annika på 0.21 sek. så blir hon sne och sen har hon mage och tycka att jag borde ha förstått. Och vad var det hon ville att jag skulle göra så fort nu då? Jo, byta underlägget på skötbordet. Jag ska börja hojta fort, fort, fort jag också, helt från ingenstans…