Hemma från Dalarna igen. Resan gick över förväntat bra, trots att vi hade två stora väskor och en bilbarnstol och en vagn med oss på tåg och buss. Gick som på räls kan man säga! Det vart lite varmt i stugan första natten för jag är expert på att elda i kaminer – bastukaminer! Så, vi som befarades att frysa hela natten svettades istället, vid ett tillfälle gick jag upp och fläktade in kall luft genom ytterdörren men det hjälpte typ inte alls.

Begravningar är aldrig nånting man vill behöva gå på. Det kan låta lustigt men jag hann inte lära känna Magnus så väl som jag hade velat, trots detta saknar jag honom, vi hade planer för vårat spelande och vi skulle göra si och så när tiden väl var bra. Men nu finns han inte där. Det känns så lustigt att vi inte kan slutföra detta nu – aldrig. Det känns mest som att han är på nån långvarig konferens och när han kommer hem så tar vi tag i det igen. Men det är inte så. Han var en helt enkelt en sådan som man var glad för att man fick lära känna.