The Spirit, 2008 av Frank Miller (Sin City, 300) med Gabriel Macht och Samuel L. Jackson

Rookie-snuten Danny Colt återvänder från graven med avsikt att skipa rättvisa i Central City. Kort och gott.

Frank Miller är ju en snitsig kille när det kommer till att få till Comic book-känsla. Varje scen känns som hämtad ur en tidning och man kan se det framför sig hur det kunde ha sett ut i tidningen. Men den är alldeles på tok för lik Sin City, och eftersom Sin City har några år på nacken nu så kommer den förmodligen falla i glömska, för den har så sjukt mycket bättre känsla, ‘handling’, och skådespel.

Den här var kort sagt; ur-rutten. Massa larviga scener som vi frågade oss själva, här i tv-soffan, om det var meningen att det skulle vara kul… Vi ryckte bara på axlarna. Inte nog med det så krävdes det 2 försök för att plåga sig igenom den. Skitfilm säger det inte. En torr, klibbsmulig, illaluktande, varm, brungrå skithög är nog mer träffande.

Annikas styvfar Magnus har gått bort. Helt plötsligt. Väldigt väldigt tråkigt, han var en oerhört skojfrisk och ödmjuk karaktär. Så med det vill jag bara säga farväl och det var underbart att få lära känna dig!

Annika och jag bjöd över Stine och Christopher på lördagen, och vi åt gott och glodde på Robinson och spela spel. Trevligt trevligt. Mindre trevligt att dom ägde oss i ”Så det kan låta”. Jag är iallafall ingen dålig förlorare- kanske är tur det!

… som jag skrev nånting här. Jag har helt enkelt inte orkat, trots att jag har velat skriva av mig lite. Den här veckan har varit som en dimma. Allt bara upprepas och alla rutiner är detsamma. Jag är på de sista två uppgifterna på TIG-svetsen sen kan jag be om att få ta licens. Men det är inte så lätt som det låter. Gissa hur svårt det är att svetsa runt ett rör… Skitsvårt! Ännu svårare underifrån och upp som bilden visar. Ryggen känns som jag har blivit påkörd av ett lok.

Idag skulle svärmor ha kommit på besök, men bilen hennes krångla så det blev inställt. Imorgon kommer Stine och Chris på besök, skitkul. Vi var hos dem förra veckan och hade supertrevligt. På Söndag (förhoppningsvis) kommer min far med nya däck till ”bilen”.

Inkheart, 2008 med Brendan Fraser och Andy Serkis av en novell av Cornelia Funke

Silvertunga (Fraser) har en förmåga att läsa ut karaktärer och föremål ur allt han läser.

När någon läses ur ut en berättelse måste denne ersättas med någon i hans närhet. Innan han visste att han hade den gåvan så råkade han läsa in sin fru i Inkheart och ska nu då försöka läsa tillbaks henne. Men skurken som han en gång läste ut vill givetvis stoppa detta och bla bla bla. Fattar ni? Knappt jag heller. Vi såg trailern för ett tag sen och den snutten man fick se så trodde man att det var en fantasi-film för de lite mer vuxna, men nej… Den var inte mycket att hänga i julgranen. Men demonen The Shadow är bland det läckraste jag någonsin sett i CGI väg. Och jag älskar CGI. Kortsagt en seg och slemmig skitkorv inslagen i siden med guldrosett.

Man kan ju undra vad pappor gör som man tror är så ångestdämpande när barnet gråter och man vaggar det lite försiktigt och säger ”Pappa är här…”. Vilket ego har man som far när man tryggt konstaterar för sitt barn att man ”är där”? Som att säga att det inte finns nånting i hela världen som kan skada pappan och barnet. Själv säger jag ”pappa är ju här”.  Jag vet inte varför jag säger ”ju”, men jag tror det ska betyda att det finns ingen anledning att gråta eftersom att jag är där. Pappa är ju allt man behöver! Nästan…

Men när barnet gallskriker och är hungrig och vill amma. Då är inte pappa mycket värd längre… En räddare i nöden mot allt annat är han trots allt.

Dagen började bra, men slutade i näst intill tårar. Tårar av raseri. Igår gick det superbra hela dagen på kursen och hoppades att det skulle fortsätta likadant idag, runt 10 hade jag avverkat två olika moment med bravur och sen kommer jag till hörnfog. Då sket dig sig. Men jag traggla på och det bara sket sig ännu mer. Tillslut vart jag så sne så jag vred på svetsen på max och tänkte plåga skiten ur plåten, men då gick det nästan bättre- nästan!

Plåten 1 – Andreas 0

Slumdog Millionaire, 2008 med Dev Patel och Freida Pinto av Danny Boyle

Slumdog Millionaire berättar om Jamal, en ung muslimsk man från slummen i Bombay som ställer upp i den indiska versionen av frågetävlingen ”Vem vill bli miljonär?” och som överträffar människornas förväntningar, vilket väcker misstankar hos programvärden och hos de brottsbekämpande myndigheterna om fusk. Jamals liv berättas i omväxlande flashbacks allteftersom han försöker förklara hur karma ledde honom till att vinna tävlingen. Jamal berättar bland annat om hur han blev föräldralös i tidig ålder och växte upp med sin äldre bror, Salim, som både var hans vårdnadshavare/beskyddare och antagonist. Hans relation sedan barndomen med ett annat föräldralöst barn, en flicka med namnet Latika, spelar också en stor roll i filmen.

Latika tillfångatas av en kriminell organisation som vill göra henne till en kulturellt begåvad prostituerad, vars oskuld kommer betinga ett högt pris. Bröderna Malik färdas med tåg, säljer varor, låtsas vara turistguider vid Taj Mahal och begår fickstölder. Jamal insisterar så småningom på att de skall återvända till Bombay, eftersom han vill hitta Latika.

Jag tvekade länge på att se den här filmen. Vet inte varför. Den var så hajpad och kritikerosad att jag känner att jag bara skulle blivit besviken om jag såg den. Men det vart jag inte. Mycket mycket bra film. Håller helt med om att det är en av förra årets bästa film.

Värd alla sina 8 Oscar.

Annika har en förmåga att anta att man kan läsa hennes tankar. Nu när hon bytte på William så höll hon upp honom så jag kunde spola av honom i dushen. Han hade grisat ner sig rejält. Sen plötsligt-som blixt från klar himmel gormar hon FORT FORT FORT! Jag i min tur får panik och flänger och flaxar efter okända objekt tänker ”NU BLIR HON SUR, NU BLIR HON SUR, NU BLIR HON SUR”, vaddå sur undrar ni. Jo, när man inte förstår Annika på 0.21 sek. så blir hon sne och sen har hon mage och tycka att jag borde ha förstått. Och vad var det hon ville att jag skulle göra så fort nu då? Jo, byta underlägget på skötbordet. Jag ska börja hojta fort, fort, fort jag också, helt från ingenstans…