Kommer inte på det svenska ordet, men det kanske är nåt i stil med vansinnes terapi? Skitsamma. Idag fick jag en jobbig uppgift på TIG:en. Svetsa underifrån, stående. Ställningen vi hänger upp plåtarna på, som jag måste använda är inte tillräckligt hög. När jag har den ända uppe i toppen så är den ungefär nere vid halsen på mig. Jag fick stå som ett jäkla S för att kunna se något sånär hyfsat. Sen då… Underifrån handtaget jag har (svetspistolen) väger ungefär ett halvkilo och elektroden 20gram i andra handen, och det var inte ett dugg stabilt. Jag lyckades med en mycket bra svets, men sen när jag tittade på andra sidan så hade jag bränt sönder hela skiten. Jag justerade inställningarna och gasen lite för att få det bättre, men det blev bara samma skit… Efter 10 övningar började humöret tryta och jag var hungrig och blodsockret låg i botten och jag var supertrött, då brast det. Svetshjälmen flög in i väggen så att glasen i den rök och plåtar flög hej vilt. Sen städa jag upp, reparerade hjälmen och gick upp i teorisalen och tog en tupplur sen körde jag teori resten av dagen.

Jag börjar bli så satans less på att allt ska vara så jävla lågbudget och att lärarfanskapen hellre sitter inne på kontoret och dricker kaffe, snackar skit och kollar roliga klipp på youtube. Man får gå och hämta dom och frågar man efter nånting, ex. ett redskap då får man alltid ”den ska finnas där…” och så pekar dom nånstans och går igen.

Vinkelslipmaskinerna som finns där vägrar jag använda. De är lågbudgetens lågbudget. Inget vibrationsskydd eller nånting. Häromdagen fasade jag 10 plåtar och när jag gick därifrån så värkte det nästan en timme i händerna på mig. Får ju vibbskador resten av livet tamef*n.

Skitdag!

Det går inte att beskriva i ord hur handikappad man är som svetsare när man plötsligt får hicka. Det finns ingenting du kan göra än att bara vänta ut den. Det är bara att packa ihop och göra nånting helt annat. Svetsa går inte.

Idag har jag gjort nånting som jag aldrig har ids göra innan. Jag tog ton mot en komplett främling. Det rann över helt enkelt.

För några dagar sedan läste jag en insändare i Metro att det var en kvinna där som tyckte det var så nedrans jobbigt med alla ungdomar som promt ska spela sin vrickade musik så högt som möjligt på bussarna, under tiden jag läste det här så instämmde jag för mig själv med henne till punkt. Idag när jag åkte hem, lagom sådär dåsig och sätter mig på tåget för att blunda, och slappna av och förhoppningsvis få mig en tupplur så stolpar det in en såndär tuff svartklädd kille med långt äckligt svart hår och sätter sig snett bakom mig och öser på med massa dödsmetal, givetvis då utan hörlurar, typiskt jävla ”lyssna på min sjuka musik, jag är sjuk i huvet och ni är rädda för mig”. Jag bryter samman… Varpå jag vänder mig om och säger ”Hörredu, Lordi! Kan du sänka eller stänga av den där skiten?” Killen stirrar förvånat på mig och stänger omedelbart av musiken och tittar inte mot mig en enda gång till under resans gång.  Resten av passagerarna tittar underlättat på mig med en tackande blick. Fan vilken hjälte jag är.
Sen sov jag lite…

Jag slog ett slag för fred på tåget för mig och insändaren i Metro.

Frozen River, 2008 med Mellisa Leo av Courtney Hunt

Hennes man dumpar henne och deras två barn några dagar innan Jul och tar med sig allting av värde. De lever i en misär och försöker spara till ett nytt hus. Jobben skiter sig och hon börjar smuggla människor över den frusna floden för att få ihop pengar till handpenningen på huset.

Mycket mycket bra film, enkel och inga direkt tidigare kända skådespelare. En film som mycket väl skulle kunna vara verklighetsbaserad. Närmast jag kan komma en jämnförelse skulle väl vara Fargo.

Thick as Thieves (The Code), 2009 med Antonio Banderas och Morgan Freeman av Mimi Leder

Två skurkar gör en omöjlig stöt för att kunna betala tillbaka  sin skuld till ryska maffian. Kort och gott.

En typisk skurk film med massa planer och fiffiga apparater som gör det omöjligaste. Tänk Oceans 11. Extremt förutsägbar och inge vidare kul alls faktiskt. En typisk direkt-till-dvd-film… Usch!

Det är en sak jag har lärt mig i mitt liv, det är att ha munnen stängd medans du äter. Det finns ingenting på denna jord som stör mig mer än när någon äter och det smackas hela jäkla tiden, jag blir helt nervklen. Jag kanske är gammaldags, men har jag väl börjat höra någon som inte äter som en normal människa så kan jag inte sluta höra på det, tankarna i huvet står helt still och jag blir helt hyperstressad och hör bara detta tugg och inväntar nästa portion/godis/chips. För maximal effekt när man intar sin mat tycker jag att det ska vara lungt. Det finns en del som är extrema, istället för att verka präktig och be dom knipa igen så byter jag hellre rum och sätter på mig hörlurarna och bara kokar.  När jag lämnar bordet delar jag gärna ut en djup suck och en blodig blick emot smackaren i fråga. Jag ska inte behöva säga till en vuxen människa att det är extremt störande att det låter när han/hon äter.

Undrar om det finns nån speciell folkgrupp som tycker att det är bättre att smacka? Isåfall skulle jag gärna vilja höra deras argument. Hörde nån säga att det tydligen ska smaka bättre. Kanske! Men du irriterar alla i din omgivning och ingen kommer någonsin vilja bjuda dig på nånting gott för du äter som en gris…

Det är helt jävla okey om man glufsar i sig exempelvis kräftor eller har nåt fel i munnen… Jag tycker det är en fråga om sunt förnuft och att man tänker på människor i sin omgivning.

Men det är väl bara jag som tycker så…

Du vinner 10 miljoner kronor! Skattefritt och pengarna på banken redan samma dag…

Vad är nu den absolut första lyxen du väljer att spendera lite av pengarna på? Inga smöriga inlägg nu, om du absolut inte menar det! Var egoistisk om du vill det. Säg bara sanningen. Go Go!

Yes Man, 2008 med Jim Carrey av Peyton Reed

En man som tackar nej till allting väljer en dag att börja säga ja till allt som erbjuds honom tack vare nån stor märklig ‘sekt’. De påstår att han skulle njuta mer av livet om han valde att svara ja istället för nej. Kort och gott.

En av de bästa komedierna med Jim Carrey sedan Ace Ventura 1 om du frågar mig. Nästan som en blandning av Bruce Allmighty och Mina jag och Irene. Han är ju speciell, allas vår Jim Carrey.
Fick nästan lust att börja säga ja till allt för en dag, men jag får sällan några erbjudanden som skulle få mig att njuta av livet mer…

Svetsar med TIG och som alla vet behöver man ju en TUNGSTEN volfram på den. Tungsten är en metall som är det närmast hårdheten till diamant. Googla skiten liten när jag kom hem och hitta några roliga klipp på youtube. Annika och jag, när vi gifter oss ska vi ha tungsten ringar, har vi bestämt oss för! Hitta några mycket fina ringar här. Vissa sidor lovar till och med en ny ring om du lyckas böja eller ha sönder den. Det finns ett akut sätt att ha sönder den om du måste få bort den. Inte så fasligt dyra heller för den delen, inte dom vi vill ha iallafall… 2500:- cirkus!

… med viss sarkasm. Vaknar som ett dreglande kolli vid 4:40 av att klockan spelar en otroligt irriterande melodi. Den melodin lät faktiskt rätt bra igårkväll när jag valde den. -Den här melodin blir alldeles utmärkt när jag skall återuppstå! Frukosten jag hade planerat kvällen innan är plötsligt inte lika lockande som den var då. Jag känner hur Pågen sväller i halsen på mig och jag väljer att avstå brödet ur min frukost och istället väljer jag hallonkräm och mjölk. -Kittlar dödsskönt i kistan… På ett knyck visar stora pekaren på klockan på 9an och lilla pekaren mot 6an, vilket i sin tur betyder om två minuter går bussen. Likt en skenande älg trotsar jag ljudvallen och vips så står jag där igen, andfådd, stelfrusen och snorig och hälsar på Morrn Morrn. Jag har döpt honom till Morrn Morrn för att det är allt jag någonsin har hört ifrån honom, varje dag. En hyvens kille det där, men att det är morgon behöver herrn faktiskt inte upplysa mig om. Jag ler snett men ändå glatt och upplyser honom också att det är morgon. Två gånger i följd. Bussen är lika underbart sen som vanligt och jag har en vadslagning för mig själv. Krångla bussen? Mycket trafik där de hämtar bussarna, eller hade rent av chauffören försovit sig? Jag bestämmer mig för att bussen krånglade, men oavsett var det är för svepskäl så tror jag kärringen legat och myst i sängen några minuter för länge utan en tanke på mig som står där och ser onaturligt blek ut i min snorgröna mössa. Bussen kommer och blablabla…
Väl framme vid vårt resecentrum tycker jag att det är lägligt att passa på att köpa snus eftersom jag har 10 minuter till godo innan tåget går. Jag går in på Pressbyrån och låter dem råna mig på 69 spänn för en dosa snus och en red bull. Jag svor en stund på min dumhet och tänker aldrig mera pressbyrån. Press föresten? Är det för pressen just före man får se TOTAL i den lilla rutan vid kassaapparaten? Eller efter, när man har fått det uppläst för sig också?

Ååååååååååååååååååå-åka pendeltåååg! Jag är en loser, baby. Jag har inget körkort!!

På svetsen gick det rätt så dåligt idag. Jag fick i mig kaffe på morgonen och jag blir helt skakis av kaffe. Där står jag med en meter lång och 1,6 mm tunn elektrod och petar i ett litet ”smältbad” på ca 3mm i omkrets. Träffsäkerheten är lite under nollan och det går rätt åt hel… sifyr… Som grädden på moset kommer läraren in och åmar sig och tycker bekvämt att jag kunde få den lite rakare… Genom telepati försökte jag med all min mänskliga kraft att överföra följande meddelande: ”Ja, gubbtjyv! Tror du på fullaste allvar att jag gick in för att få skiten sned? Inse mitt handikapp och gå vidare! Återkom när kaffet har sipprat ut genom porerna i mina armhålor.” Men muntligt kom det ut ungefär såhär ”Mja, hihi… mm.. Ska tänka påde’…” Men kaffet försvann aldrig, jag var darrhänt mest hela dagen och jag har lärt mig en läxa.

Väl hemma äter jag gott tack vare min underbara sambo och sen tar jag mig ett avslappnande bad. Vips så är det snart Tisdag och så upprepas allting igen. Samma människor på bussen och på tåget som sitter på exakt samma plats och gör exakt samma saker. Är det det man kallar Måndag hela veckan?