Kommer inte på det svenska ordet, men det kanske är nåt i stil med vansinnes terapi? Skitsamma. Idag fick jag en jobbig uppgift på TIG:en. Svetsa underifrån, stående. Ställningen vi hänger upp plåtarna på, som jag måste använda är inte tillräckligt hög. När jag har den ända uppe i toppen så är den ungefär nere vid halsen på mig. Jag fick stå som ett jäkla S för att kunna se något sånär hyfsat. Sen då… Underifrån handtaget jag har (svetspistolen) väger ungefär ett halvkilo och elektroden 20gram i andra handen, och det var inte ett dugg stabilt. Jag lyckades med en mycket bra svets, men sen när jag tittade på andra sidan så hade jag bränt sönder hela skiten. Jag justerade inställningarna och gasen lite för att få det bättre, men det blev bara samma skit… Efter 10 övningar började humöret tryta och jag var hungrig och blodsockret låg i botten och jag var supertrött, då brast det. Svetshjälmen flög in i väggen så att glasen i den rök och plåtar flög hej vilt. Sen städa jag upp, reparerade hjälmen och gick upp i teorisalen och tog en tupplur sen körde jag teori resten av dagen.

Jag börjar bli så satans less på att allt ska vara så jävla lågbudget och att lärarfanskapen hellre sitter inne på kontoret och dricker kaffe, snackar skit och kollar roliga klipp på youtube. Man får gå och hämta dom och frågar man efter nånting, ex. ett redskap då får man alltid ”den ska finnas där…” och så pekar dom nånstans och går igen.

Vinkelslipmaskinerna som finns där vägrar jag använda. De är lågbudgetens lågbudget. Inget vibrationsskydd eller nånting. Häromdagen fasade jag 10 plåtar och när jag gick därifrån så värkte det nästan en timme i händerna på mig. Får ju vibbskador resten av livet tamef*n.

Skitdag!